Ljuset och mörkret

Hej på er!

”Welcome!” , akvarell av Angelina Elander (2013).

Inom den nyandliga sfären, pratar man ofta om ljusa och mörka energier där man tillskriver ljuset godhet och mörkret något ont. Måste det alltid vara så? Mörkret kanske bara är det ännu inte upplysta, det som vi upplever som farligt och skrämmande för att vi inte ser eller vet vad det är? Denna tanke om ljus som godhet kanske härstammar från tidernas begynnelse. När solen gick upp i gryningen kunde vi se världen på nytt, en värld som ur ett mänskligt visuellt perspektiv försvann nattetid och blev fördunklad. Nattens rovdjur gick på jakt efter föda, så vi tände eldar för att värma oss, se bättre och avskräcka andra rovdjur. Det finns en instinktiv rädsla för mörker som härstammar från detta. Denna rädsla har vi burit med oss in i den moderna civilisationen och gett den andra ansikten än rovdjurets, eller förvridit rovdjurets ansikte till något demoniskt och övernaturligt. Det övernaturliga kan även benämnas det mörka, eftersom vi inte till fullo vet vad det är, det är inte naturligt för oss, det något bortom vad vi finner naturligt. Som inbiten nattmänniska finner jag personligen ett lugn i mörkret, när staden tystnar och de flesta andra sover. Men ondska då, är det ett reellt koncept? Det känns som att vi kan komma överens om att mörker inte är detsamma som ondska och att ljus heller inte är detsamma som godhet, utan att dessa är symboliska metaforer vi använder i vardagstal för att beskriva hur vi uppfattar godhet och ondska. Att använda dessa begrepp gör det lättare att bli förstådd då idén om ljusets godhet och rädsla för mörker sitter så djupt rotade i människan kognitiva struktur. Men för att återgå till ondskan som begrepp. Vad är det? Vi kan använda andra ord som illvilja och sadism, destruktivitet, egoism etc. Dissekerar man ondskans koncept blir den ännu svårare att få ett grepp om. Uttryck för dessa egenskaper bottnar oftast i tillkortakommanden, känslan av att inte vara accepterad eller älskad, inte känna tillhörighet eller gemenskap, att känna sig hotad eller rädd och därför ser attack som bästa försvar. Det är dock inte alltid så enkelt. Alla som kommit i kontakt med narcissister vet hur de målar upp sig själva som godheten personifierad och agerar med illvilliga intentioner i det fördolda, så ljuset kan vara bedrägligt. Men ur ett mycket större perspektiv, kan vi tillskriva ‘ondskan’ ‘godhet’, kan vi bli upplysta av mörkret? Vad lär vi oss av detta som vi inte hade kunnat lära på annat vis? Mörkret associerar vi med döden, då ljuset slocknar för de fysiska ögonen och vi ser ljuset i den kosmiska tunneln istället. Återfödelsen i en annan verklighet.

Det är trots allt januari, det totala mörkrets månad, låt oss vältra oss i de djupa tankarna och hitta det inre ljuset.

Kram

Cleo

Källor

https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0022285

https://en.wikipedia.org/wiki/Narcissism

Skapa din webbplats med WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close