Animaus

Hej på er! I mina religionsstudier hade vi nyss ett litet kreativt projekt att skapa en ny kult eller annan form av organisation med en andligt inspirerad livssyn. Animaus var mitt bidrag. Uppgiften var liten och kortfattad, så detta kan naturligtvis utvecklas och jag hävdar inte att jag uppfunnit hjulet på nytt, liknande ‘kulter’ finns säkert i ett stort antal med olika variationer. Men för mig är just naturen och djuren väldigt viktigt och att vi införlivar dessa i våra livssyner och i hur vi lever våra liv. Håll till godo. 🙂

Kram Cleo

Bakgrund

Vad vi ser i världen idag och som vi sett hända under många år är att jordens resurser utarmas, naturen skövlas och förorenas, djurarter utrotas och klimatet hotas. Det har skett en distansering mellan människa och natur som är förödande inte bara för djuren, naturen och ekosystemet utan även för människan själv. Fortsätter vi på den här banan har vi snart utrotat oss själva också. Det är mot denna bakgrund vi har startat det spirituella miljönätverket Animaus.  Vi menar att den distansering som skett mellan människa och natur är orsaken till den miljökatastrof vi nu ser hända i världen. Vi menar också att denna splittring bottnar i en djupare separation mellan ande och materia som framtvingats av kommersialism, kapitalism och monoteistiska hierarkiska religioner. För att råda bot på detta och påbörja en återintegrering av människan i naturen både på ett materiellt och spirituellt plan har vi skapat detta nätverk för att hjälpas åt och uppmuntra varandra i denna process.

Symbolik

Animaus symbol och logotyp ( Angelina Elander 2020

Symbolen för Animaus är designad med den stiliserade symbolen för animism[1] och Taijitu[2] som utgångspunkter. Den tudelade cirkeln symboliserar unionen och separationen mellan ande/materia, manligt/kvinnligt, ljus/mörker och människa/natur. Pyramidformen som även är en stiliserad trädtopp symboliserar treenigheten i en annan bemärkelse där ande/materia/samhörighet bildar en enhet.

Myter

Djuren vill kommunicera med oss. Ofta läser vi om hur djuren söker sig närmare våra samhällen för att deras levnadsutrymmen och födotillgångar krymper. Vi menar att djur är besjälade precis som oss och kommer till människor när de behöver hjälp.  Djuren är medvetna om att vi människor är orsaken till den förändring de ser i naturen och det lidande detta medför. Genom att söka sig till människor vädjar de till vår medmänsklighet och vill bli inkluderade i denna. På sistone har vi även fått läsa om situationer när djurens vädjan inte har blivit hörd och de har behövt försvara sitt levnadsutrymme mer aggressivt, som när en flock späckhuggare plötsligt sammanstrålade i en attack mot fiskebåtar[3] eller elefanterna som attackerade människosamhällen[4].

                De påminner oss om att de också lever här i samma värld som oss, men vi har glömt bort dem. Vi ser dem som hot eller resurser att utnyttja. Animaus är ett miljönätverk med ett integrerat jämlikhetsperspektiv. Jämlikhet ska inte bara finnas mellan människor utan även mellan människor och djur och människor och natur. Animaus menar att alla livsformer är lika mycket värda och ska få existera i sin egen rätt. Vi bygger vår verksamhet på tanken om att naturen är besjälad. Detta är en livssyn som även kallas animism som vi konvergerat med ett jämlikhetsperspektiv genom att anknyta till den jungianska idén om anima och animus (Jung, 1968 s186), att vi alla själsligen är både man och kvinna. En tanke som vi utvecklat till att innefatta djur och natur, att vi är alla ett med alltet och ett med naturen. Vi är alla skapade med samma livets byggstenar.

                Animaus animistiska mytologi härstammar från naturfolkens tro på en bush soul, eller en natursjäl, att varje individ har en specifik natursjäl som anknyter till den mänskliga själen (Jung, 1968 s.7-8). Denna natursjäl kan vara en viss växt, djur, vattendrag eller annat i naturen naturligt förekommande fenomen (ibid).  Ur ett miljöbevarande perspektiv känns denna livssyn naturligt att anamma då den skapar ett själsligt och personligt band mellan natur och människa som om det kapas sargar själen på samma vis som naturen eller djuren sargas. Denna livssyn menar att vi lever i symbios med naturen och inte befinner oss ovanför den i en hierarkisk bemärkelse, utan är den del av den och den en del av oss. Denna livssyn skapar en emotionell anknytning till individens specifika natursjälar och gör att individen värnar mer om ’sin’ natursjäl och därmed agerar ur ett miljöbevarande hållbarhetsperspektiv samtidigt som individen värnar om sin egen hälsa och sitt eget välbefinnande, då dessa fenomen hör samman.

Riter

Eftersom Animaus vill behålla ett jordnära perspektiv förespråkar vi inte ett alltför systematiserat ritualiserande, utan uppmanar istället till att förstärka den personliga samhörigheten med naturen genom regelbundna vistelser i naturen. I dessa naturvistelser rekommenderas meditation och en medveten närvaro. Inom nätverket Animaus vill vi därför kunna tipsa varandra om speciella platser i naturen där denna samhörighet kan upplevas särskilt stark, då en ”förväntan om platsbunden entitetkontinuitet” (Duppils, 2010 s.58) kan förstärka upplevelsen. Då många riter handlar om rening från något som ses som orent eller ont och som har med kroppen att göra (Ortner, 2015 s.136) vill Animaus förhållningssätt till riter i naturen sträva mot en motsatt uppfattning, att det kroppsliga och naturliga är rent i sig självt, att det istället är det artificiella och sterila i det moderna samhället som egentligen är det som vi behöver renas från.

Litteraturförteckning

Arvidsson, Stefan och Svensson, Johan (Red.) (2010). Människor och makter: En

introduktion till religionsvetenskap 2.0. Högskolan i Halmstad.

Duppils, Sara. K. (2010). Hemsökta platser? En religionspsykologisk tolkning av

platsbunden entitetkontinuitet. Uppsala: Swedish Science Press

Eliade, Mircea (2002). Myten om den eviga återkomsten. Dualis.

Geels, Antoon & Wikström, Owe (2012 (4:e upplagan)). Den religiösa människan: En

introduktion till religionspsykologin. Natur och kultur.

Gilhus, Ingvild Saelid & Mikaelsson, Lisbeth (2003). Nya perspektiv på religion. Natur och kultur.

Jung, Carl Gustav (1984). Människan och hennes symboler. Forum.

Ortner, Anna (2015). Tillitsramar – ett perspektiv på riter och tillit : en religionsfilosofisk undersökning. Åbo: Åbo Akademis förlag.

Possamai, Adam (2009). Sociology of religion for generations X and Y. London: Equinox

Sorgenfrei, Simon (Red.) (2013). Mystik och andlighet. Dialogos förlag.

Stausberg, Michael, Olof Sundqvist & Anna Lydia Svalastog (2002). Riter och ritteorier: Religionshistoriska diskussioner och teoretiska ansatser. Nya Doxa.

Religionshistoriska forskningsrapporter från Uppsala 18.

Sundqvist, Olof & Anna Lydia Svalaskog (1997). Myter och mytteorier: Religionshistoriska diskussioner och teoretiska ansatser. Uppsala: Swedish Sience Press.


[1] Trots att Arvidsson och Svensson (2010) avfärdar begreppet animism motiverar de inte detta tillräckligt för att Animaus ska avhålla sig från att till viss del identifiera sig med animism:  ”Begrepp såsom ”ani­mism”, ”totemism”, ”fetischism” och ibland även ”magi” figurerar inte sällan fortfarande i dagspres­sen och i populärvetenskapliga sammanhang, men har kasserats av det religionsvetenskapliga etablis­semanget. Skälen är antingen att de anses oväsent­liga eller missvisande eller att de till och med av­färdas såsom ovetenskapliga. ” (Arvidsson & Svensson, 2010 s.21)

[2] https://sv.wikipedia.org/wiki/Yin_och_yang

[3] https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/BlJMxQ/spackhuggare-gar-till-angrepp-mot-batar

[4] https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/elefanter-gar-till-attack

Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close